Webbtjänst för våra medlemmar

Hallands befolkning

Digitalt sökbara avskrifter av kyrkoböckerna i Halland, 

födda, vigda och döda från 1600-talet till 1900-talet.

Besök sidan.

 

3212002bou mini

Digitalt sökbart register till Halländska bouppteckningar.

Besök sidan.

logga släktforskardagarna FINAL RGB

Hallands båtsmän

cdbatsmen

 

 

Hallands Båtsmän - sökbar CD
På denna CD finns alla halländska rotebåtsmän registrerade, med de uppgifter som finns i generalmönstringsrullorna.

 

Dessutom finns många andra typer av båtsmän registrerade, t. ex. stadsbåtsmän, enrolleringsbåtsmän, extra roteringsbåtsmän, fördubblings- och förstärkningskarlar.

 

Läs mer och beställ eBokhandel

Båtsmannen som rymde

 

Avsikten med denna uppsats är att utifrån ett enstaka exempel, båtsmannen nr 99 Oskar Emanuel Knall SKÄRSTRÖM i Södra Hallands Båtsmanskompani, peka på arkivmaterialets enorma möjligheter.

Många förknippar kanske militärhistorisk forskning och undersökningar rörande krigens epoker med ämnen som slaget vid Lützen 1632, Karl XII:s dödsskjutning 1718 och Gustav V:s abdikationshot i juni 1941 i samband med de tyska kraven på fri transitering av tyska trupper från Norge till Finland över Malmfälten. Det är givet att sådana händelser - events - haft betydelse för historiska skeenden och enskilda människors liv. Man får emellertid inte övervärdera deras roll i historiska förändringsprocesser, som kanske ändå skulle följa såsom resultat av obevekliga krafters spel.

 

Inom ämnesområdet har man också kommit att mera ägna sig åt undersökningar, som med stöd av större mängder av uppgifter belyst t ex krigens inverkan på försörjning och lokalbefolkning, propagandan under krig samt militärens roll i samband med svenska statsvälvningar. (Se Not 1 !) Det militära källmaterialet som sådant är dessutom mycket väl ägnat för socialhistorisk forskning. (Se Not 2 !)

 

Systemet bygger på ordning och reda, vilket återspeglas i arkivmaterialet. Soldaterna bokstavligen mättes och vägdes och informationen om dem är rikhaltig, särskilt för 1800-talets vidkommande. Genom det yngre indelningsverkets utformning - mera om detta i nästa avsnitt - fanns också en inte okomplicerad trippelrelation befäl - rotebönder - båtsmän m fl, vilken i sig innehöll många förutsättningar för konflikter. Hela indelningsverkets idé byggde på oföränderlighet, medan tidsskeendena ingalunda erbjöd stabila förhållanden. Särskilt 1800-talet med sin snabba folkökning, proletarisering, emigration och industrialisering var ett förändringarnas sekel. (Se Not 3 !)

 

Det är givet att en undersökning av hur ett stabilt system som indelningsverket fungerade under sådana förändringsprocesser, inte bara ger uppgifter om det militära systemet som sådant, utan också lämnar information om samtidens sociala förhållande. Var tjänst i den indelta armén ett alternativ till emigration? Från vilka sociala skikt rekryterades knektarna m fl under olika perioder under seklet? Hur uppfyllde rotarna och rusthållarna sina förpliktelser gentemot båtsmännen m fl? Knapphet på tillgångar kunde tänkas medföra att roten respektive rusthållarna underlät att reparera knektens eller båtsmannens torp, lämna tillräcklig eller brukningsbar jord m m. Nyssnämnda företeelser kunde påvisas genom ökande klagomål från de indelta soldaterna etc, rymningar från tjänsten, ökande fylleri i tjänsten m m. Det fantastiska är att uppgifter av ovanstående art går att erhålla för en stor grupp av 1800-talets indelta regementen och båtsmanskompanier.

 

Avsikten med denna uppsats är att utifrån ett enstaka exempel, båtsmannen nr 99 Oskar Emanuel Knall SKÄRSTRÖM i Södra Hallands Båtsmanskompani, peka på materialets enorma möjligheter. Förhoppningsvis kan den också fungera som en hjälpreda för de lokalhistoriskt intresserade personer, som genom egna undersökningar vill få veta mer om halländska båtsmän och båtsmanstorp under 1800-talet. (Se Not 4 !) I nästa avsnitt följer emellertid först en summarisk översikt över indelningsverket, och då närmast med avseende på båtsmansrekryteringen i Skånelandskapen.

 

 

Båtsmanssystemet i Skåne, Halland och Blekinge (Se Not 5 !)


Det svenska stormaktsväldets militära engagemang på de europeiska slagfälten under 1600-talets första hälft hade som förutsättning en brandskattning av den värbara manliga delen av Sveriges folk. Genom utskrivningar uttogs knektar (Se Not 6 !) och båtsmän, medan rytteriet i detta s k äldre indelningsverk rekryterades på frivillighetens väg. Vid utskrivningarna indelades de vapenföra i mindre grupper, rotar, varur knektarna respektive båtsmännen utvaldes efter det att rotarna mönstrats på utskrivningsmöten. När systemet infördes var ett vanligt antal personer i roten 6-10 stycken. Senare förekom även roteindelning efter gårdetal, varvid roten genom inbördes avtal utsåg en karl, som skulle godkännas av mönsterherrar och utskrivningskommissarier.

 

Detta system, som förutsatte återkommande utskrivningar, bar i sig självt frö till det nya militärväsende, det yngre indelningsverket, som kom att utvecklas och permanentas under 1680- och 1690-talen. Strävanden att få militärtjänstgöringen fastlåst över tid hade också förekommit före Skånska kriget 1676-79. (Se Not 7 !)

 

Det yngre indelningsverket, om man undantar adelsfanan, hade två huvudtyper för militär indelning: "Ständig rotering" och "Rustning för ränta". Båda formerna förekom för att tillgodose behovet av båtsmän i Skånelandskapen.

 

Vid "Ständig rotering" slöts ett kontrakt mellan Kronan och befolkningen i häradet eller landskapet om att ett visst antal soldater eller båtsmän skulle presteras. Efter speciella principer utsågs ett antal gårdar, som skulle anskaffa och underhålla knekten eller båtsmannen. I "Den ständiga roteringen" kopplades således rotebönderna intimt samman med sin knekt eller båtsman i ett närmast privaträttsligt förhållande, som visserligen kom att regleras av statsmakten. Den största gården i denna rote benämndes stamrote eller huvudrote.

 

Vid "Rustning för ränta" utsågs gårdar, vanligtvis skatte- och kronohemman, till s k rusthåll. Rusthållaren fick skattefriheter mot att han satte upp och härbärgerade en båtsman eller ryttare, (Se Not 8 !), vilka brukade tilldelas torp på rusthållarens ägor. Rusthållet kunde som stöd erhålla andra Kronans räntor. Denna indelning var således en omfördelning av räntan, medan den "Ständiga roteringen" kan sägas vara en skatteökning, som ersättning för den personliga "Krigstjänsten genom utskrivning".

 

Under Skånska kriget 1676-79 hade det blivit uppenbart att den svenska flottan behövde en ny stationeringsort, som tidigt erbjöd isfria vatten. (Se Not 9 !) Valet föll på Karlskrona och en båtsmansorganisation för flottans behov fick byggas upp i de tidigare danska landskapen. I Karlskronas omland behövdes många båtsmän. Samtliga krono- och skattehemman i Blekinge och Södra Möre härad i Småland indelades därför i båtsmansrusthåll. I Halland tillgreps ständig rotering slutligen 1739 efter det att olika system dessförinnan prövats med mindre lyckade resultat. (Se Not 10 !) Också i Skånelandskapens städer fanns roterade båtsmän, men fr o m 1748 betalades vakansavgifter för dessa tjänster, d v s skyldigheten att uppsätta båtsmän ersattes med en avgift. De utsockne frälsehemmanen i Halland betalade t ex i såväl krig som fred en ständig båtsmansvakansavgift.

 

Dessa båda system för anskaffande av båtsmän bestod fram över sekelskiftet 1900. Efter vissa lättnader 1872 och 1885 medgav Kungl. Maj:t, efter riksdagens medgivande, i en kungörelse den 13 juli 1887 att vakanta rotar eller rusthåll, i stället för att uppsätta nya båtsmän, kunde få erlägga vakansavgifter. År 1901 beslöts slutligen att hela indelningsverket fr o m 1904 snarast möjligt skulle upphöra. Försvaret skulle i framtiden helt baseras på allmän värnplikt. (Se Not 11 !)

 

 

Båtsmannen Oskar Emanuel Knall SKÄRSTRÖM, 1882-1887 - ett exempel på arkivmaterialens möjligheter

 


Den 28 mars 1882 avfördes ur Södra Hallands Båtsmanskompani och 4:de korpralskapet båtsmannen nr 99 Carl Magnus Johansson SKÄRSTRÖM efter tjänstgöring i ett år och nio månader. (Se Not 12 !) Roten, med huvudrote i Enslövs socken i Tönnersjö härad, måste se sig om efter en ny båtsman. Under fem års tid får vi följa denne båtsman. Huvudkällor för skildringen är Norra (? Borde väl vara Södra ! Anmärkning av BW ) Hallands båtsmanskompanis vid Karlskrona stations arkiv (Se Not 13 !) samt handlingar i Hallands länstyrelses arkiv (Se Not 14 !)

 

Genomgången av dessa handlingar i Krigsarkivet i Stockholm respektive Landsarkivet i Lund avslöjade ett socialhistoriskt forskningsmaterial av rang. Detta framgår dels av texten nedan, dels av notsystemet där kompletterande upplysningar redovisas. Samtidigt som texten blir en "arkivguide" ger den en bild av vad fem års tjänstgöring som båtsman under 1880-talet innebar. Begränsningen ligger givetvis i att framställningen rör en enstaka människa. Som sådan får den ses, och som ett komplement till den tabellariska framställning, som eftersträvar att fånga det generella i förhållande till den unika.

 

Hösten 1881 arbetade den sextonårige ynglingen Oskar Emanuel Knall i Halmstads Stenhuggeri. Oskar Emanuel var född 1865 i Stockholm och bodde hos sina föräldrar, arbetaren Anders Josef Knall och hans hustru Sofia Albertina Forselius, i nr 35 Erikslund i Halmstad.

 

Det nya året 1882 bestämde sig Oskar Emanuel för att byta det dammiga stenhuggeriet mot det öppna havet. Den 27 januari erhöll han sin fars skriftliga tillstånd "att ingå i Kronans tjenst" och samma dag besöktes Halmstads stadsförsamlings pastorsexpedition för erhållande av prästbetyg. Påföljande dag gick Oskar Emanuel till provinsialläkaren P. O. Sjöstrand i Halmstad. Besiktningen gick bra och Sjöstrand fann den unge mannen "i alla afseenden frisk och färdig, samt således antaglig till båtsman". Runt månadsskiftet mars/april yppade sig tillfälle att få tjänst som båtsman. Den 20 mars erhöll Oskar Emanuel Knall tjänstgöringsintyg från arbetsföreståndaren vid Halmstads Stenhuggeri, utvisande att han "uppfört sig nycktert och ordentligt under den tid han här vistats", och i april underskrev han ett båtsmanskontrakt. Oskar Emanuel Knall hade åtagit sig att som båtsmannen nr 99 SKÄRSTRÖM mot viss ersättning (Se avskrift av del av båtsmanskontraktet i slutet av artikeln !) tjäna vid Södra Hallands Båtsmanskompani.

 

Den 21 juni 1882 underskrev de 25 rotebönderna, Oskar Emanuels arbetsgivare, i sin tur kontraktet och den 1 juli 1882 antog Kompanichefen den nye båtsmannen. (Se Not 15 !) Av stenhuggeri-arbetaren Oskar Emanuel Knall, 5 fot 8 tum lång, blå ögon, ljust hår och med normalt färgsinne, skulle bli båtsmannen av 3:dje klassen Nr 99 Skärström.

 

Under hösten påbörjades utbildningen. Denna startade med 7 månaders 28 dagars exercisskola till lands, från den 16 september 1882 t o m den 11 maj 1883. Stenhuggeriynglingen drillades i läsning, skrivning, räkning, manskapets allmänna militära skyldigheter, sjömansskap, artilleri, gymnastik, infanteriexercis, artilleriexercis, sabelhuggning, sjömaning (splitsning av tåg m m) och målskjutning med gevär.

 

Omedlbart efter denna undervisning vidtog utbildningen till sjöss. Den 12 maj mönstrade förmärsgasten nr 99 Skärström på Korvetten Norrköping för 4 månaders och 6 dagars undervisning i praktiskt sjömansskap: Exercis med segel och rundhult (mast och stänger), rorgång (styrning), lodhyvning (handlodning från låringsbåt) samt rodd och båtsegling. I mitten av september anlöpte "Norrköping" Karlskrona och den 15 september steg nr 99 Skärström, nu båtsman av 3:dje klassen, iland för tre dagars tjänstgöring vid Karlskrona station. Det skulle nu dröja två år innan Kronan åter krävde nr 99 Skärströms tjänster. Från den 7 oktober 1885 till den 24 mars 1886, med avbrott för 10 dagars tjänstgöring över jul och nyår som officersuppassare på "Kungsholmen" , var Skärström i tjänst vid Karlskrona station. (Se Not 16 !)

 

Men därmed slutar Oskar Emanuel Knall Skärströms tjänstgöringslista. I rullorna noteras han som "avförd såsom rymmare" den 26 september 1887. (Se Not 17 !) Orsaken eller orsakerna kan vara flera. 1885 erhöll han åtta dagars vaktarrest för olovligt undanhållande, vilket kan tyda på missnöje med tjänstgöringen. Det hus och jord båtsman nr 99 Skärström skulle erhålla av roten, kom honom tydligen aldrig till del. Under hela sin tjänstgöringstid 1882-87 är han skriven med sina föräldrar i Halmstad. I Halmstads församlings husförhörslängd 1882-1897 noteras han under nr 35 Erikslund. En marginalanteckning upplyser om att han "vistas i Australien 1896". Emigrationen kunde således vara ett lockande alternativ till fortsatt båtsmanstjänst.

 

Hallands län hörde också till de län som drabbades av de största folkförlusterna p g a 1800-talets emigration. Åren 1880-1910 var, relativt sätt, emigrationen till Amerika störst i Hallands län. (Se Not 19 !) Förhållandet föranledde en f d halländsk riksdagsman att, med blicken fäst på en skolklass under examen, yttra: "Detta är Amerikamat" samt förtydliga sig: "Vi bekosta deras uppfostran - och Amerika skördar frukterna därav". (Se Not 20 !)

 

Även båtsmän avvek till det stora landet i väster. Båtsmannen nr 123 Hurtig besöktes sålunda våren 1882 av sin kollega nr 106 Kullberg i Södra Hallands kompani. I ett brev till kompanichefen meddelar denne (Kullberg) att Hurtig "ej varit hemma sedan den 27 mars, och hans hustru sade att han är rest till Amerika". Kullberg fick följande persedlar med sig: "Säck med foder 1, Runtröjja 1, Byxsor blå 1 par, Byxsor av bramduck 2, Bosaron 1, Halsduck svart 1, Yllegrå (dito) 1, ylle kjorta 1, Kjorta vit med blå Krage, Strompor 1, Mössa med band 1, så att der fatades Kavaj, Skor, Sticktröjja och flanelslif", vilka kunde vara nog så bra att ha i det förlovade landet västerut. (Se Not 21 !) Det gripande brevet ger således också en bild av den halländske båtsmannes klädespersedlar.

 

 

Sammanfattning

Vid de två till fjärran länder avvikna båtsmännen får denna undersökning göra halt. Uppsatsen har också som målsättning att endast peka på källmaterialets möjligheter att belysa båtsmannes sociala bakgrund, levnadsförhållanden: lön, bostad etc, anställningstid m m under 1800-talets senare hälft. (Se Not 22 !)

 

Den under 1800-talet fortgående hemmansklyvningsprocessen och befolkningsutvecklingen måste ha påverkat båtsmännens situation vad det gäller försörjningsläge och förhållande till rotebönderna. Utvecklingstendenserna för Hallands län visar bl a att antalet hemman och hemmansdelar med mantal var 7 834 st år 1810 jämfört med 13 552 st år 1900. Folkmängden utanför städerna var 68 883 personer år 1805 jämfört med 120 149 personer år 1880 och befolkningen i städerna var 4 612 personer år 1805 jämfört med 26 720 personer år 1900. Vi kunde t ex ovan notera att det var så många som 25 personer, som 1882 slöt båtsmanskontrakt med den då sjuttonårige Oskar Emanuel Knall.

 

Det framstår som självklart att båtsmännen under en tid då kampen om brödet för dagen hårdnade, hamnade i allt annat än ett önskeläge. Att tränga djupare ner i dessa och andra frågeställningar måste vara en angelägen forskningsuppgift. (Se Not 23 !) Materialet synes inte lägga några hinder i vägen, utan närmast, oavsett ambitionsnivå, erbjuda en motorväg för den hågade forskaren.

 

Noter

Not 1: Se t ex Berndt Fredriksson: Försvarets finansiering - svensk krigsekonomi under Skånska kriget 1675-1676, utgiven 1996. Densammes Krig och Bönder: Hur drabbades skåningarna av kriget 1675-1679? Bördor, bönder, börd i 1600-talets Sverige (Festskrift till Sven A Nilsson), utgiven 1797, sid 163-213. Jan Lindegren: Utskrivning och utsugning: Produktion och reproduktion i Bygdeå 1620-40, utgiven 1980, Göran Rystad, Kriegsnachrichten und Propagande während de dreissigjährigen Krieges, skrifter utgivna av Vetenskapssocieteten i Lund 1960 samt Gunnar Arteus: Krigsmakt och samhälle i frihetstidens Sverige, utgiven 1982 Rörande politiska flygskrifter från 1600-talet se också Anders Persson: Svedalabygden från svensktidens början till skiften (1658-ca 1800), sid 193, i Svedala genom tiderna, utgiven 1981.

 

Not 2: Materialets unika möjligheter har uppmärksammaats av forskningen. Vid Göteborgs Universitets historiska institution sammanställes för närvarande (1981) en avhandling "Samhället och den värvade soldaten i Sverige 1697-1809" av amanuens Thomas Magnusson.

Not 3: För avhandlingar i dess ämnesområden se exempelvis: Christer Winberg: Folkökning och proletarisering, 2:a upplagen 1977. Agnes Wirén: Uppbrott från Örtagård: Utvandringen från Blekinge t o m år 1870, utgiven 1975 (Rec. Eva Österberg, Historisk Tidskrift år 1976, sid 359-367). Lars Olsson: Då barn var lönsamma: Om arbetsfördelning, barnarbete och teknologiska förändringar i några svenska industrier under 1800- och början av 1900-talet, utgiven 1980.

Not 4: Se Not 22 nedan !

Not 5: Texten bygger om inget annat angives på Fredrik Lagerroth, Indelnings- och grundskatteväsentets avveckling, Fjärde kapitlet: Försvarsbesvär, utgiven 1927, sid 133-175. För övrigt kan hänvisas till handboksverket: Svenska flottans historia: 1-3 (1521-1679, 1680-1814, 1815-1945), utgiven 1942-45.

Not 6: För utskrivningsförfarande se Jan Lindegren a.a. 1980, sid 144 ff.

Not 7: Se Sven Ågren, Karl XI:s Indelningsverk för armén: Bidrag till dess historia åren 1679-1697, sid 104 ff. Danmark förklarade redan hösten 1675 krig mot Sverige, men först i juni 1676 kom Skåne att direkt beröras av kriget.

Not 8: Rörande uppsättandet av ryttarregementen i Skåne under 1600-talets senare hälft, se Anders Persson, a.a. 1984, sid 185 följande och där anförd litteratur.

Not 9: Gustaf Clemensson, Flottans förläggning till Karlskrona: En studie i flottstationsfrågan före år 1683, utgiven år 1938, sid 36 f och sid 90 ff.

Not 10: Lennart Hennel: Båtsmansrekrytering och båtsmanshåll i Västsverige åren 1700-1739, Lund 1963 (otryckt licentiatsavhandling vid Lunds Universitets historiska institution) samt densammes , Det halländska båtsmanshållets tillkomst, Ale 1971:3.

Not 11: Den svenska krigsmakten utgjordes inte bara av indelade trupper. I försvarsmakten ingick även en värvad del, samt fr o m 1812 den s k Beväringen, den allmänna värnpliktens föregångare. År 1880 omfattade den indelta armén 30 000 man, den värvade knappt 7 000 man, samt Beväringen 30 000 man. De värvade regementena utgjorde oftast städernas garnisonsstrupper. (Krigsarkivet, broschyr 1978, AB Fälths Tryckeri, Värnamo)

Not 12: Avgångs- och rekryteringsrulla 1875-1905, Karlskrona station: Södra Hallands Båtsmans Kompani volym E VII:I. Denna finns i Krigsarkivet i Stockholm. Av denna rulla, som är förd efter avgångstid med rekryteringsanteckningar på högra uppslaget, anges bl a de avgångna båtsmännens ålder och tjänstgöringstid, respektive de nyrekryterades ålder och födelsedata.

Not 13: Följande båtsmanskompaniers etc arkiv ingår i Karlskrona stations arkiv i Krigsarkivet i Stockholm: (1) Blekinge 1. båtsmanskompani (2) Blekinge 2. båtsmanskompani (3) Blekinge 3. båtsmanskompani (4) Blekinge 4. båtsmanskompani (5) Blekinge 5. båtsmanskompani (6) Blekinge 6. båtsmanskompani (7) Södra Möre 1. båtsmanskompani (8) Södra Möre 2. båtsmanskompani (9) Södra Möre 3. båtsmanskompani (10) Tjust båtsmanskompani (11) Smålands båtsmanskompani (12) Östergötlands båtsmanskompani (13) Ölands 1. båtsmanskompani (14) Ölands 2. båtsmanskompani (15) Gotlands 1. båtsmanskompani (16) Gotlands 2. båtsmanskompani (17) Bohus 1. båtsmanskompani (18) Norra Hallands båtsmanskompani (19) Södra Hallands båtsmanskompani (20) Båtsmansrekrytkompaniet (21) Chefsexpeditionen för uppfordrade båtsmanskompanierna

Not 14: I denna uppsats har använts följande serie i Hallands länstyrelses landskontor: Mönstringsrullor. Båtsmanskompaniet G I cb (1721-1900) Följande serier i landskontoret bör också nämnas vad det gäller båtsmanssystemet: Roterings- och utskrivningslängder: G I aa (I volym 10, rullor 1734-1822) Handlingar rörande båtsmansindelningen i Halland: G I ac (1721-1821) Protokoll och handlingar rörande extra roteringen i Halland: G I ad (volym 4-5, 1812-1813, och volym 9, 1838) Räkenskaper rörande båtsmanhållet: G I ae (1733-1854) Båtsmanskontrakt: G I af (1731-1856). Se även serie G I cb. (Jämför Not 17 nedan !) Mönstringsrullor: Båtsmanskompanier: G I cb (1721-1900) Instruktioner och förordningar rörande utskrivningar av båtsmanshållet: G I cg (1662-1826) Handlingar rörande rustning, rotering och båtsmanshåll: G I ci (1848-1917) Annat källmaterial rörande båtsmanssystemet i Halland kommer att redovisas i den i Not 22 annonserade uppsatsen.

Not 15: Rotehandlingar 1800-talet: Karlskrona station: Södra Hallands båtsmanskompani, volym F II:I (finns i Krigsarkivet i Stockholm). Handlingarna utgöres av dossiéer, som upplagts över båtsmän från 1800-talets senare hälft. Dossié-systemet synes ej vara samtida, utan utförts i efterhand. Jämför Stockholms station: Roslags 4. båtsmanskompani för nr 100 Öberg, vars dossié (nr 100) saknas bland rotehandlingarna. Handlingarna rörande nr 100 Öberg ligger emellertid kvar i hans rulla innanför pärmen (Stockholms station: Roslags 4. båtsmanskompani, Båtsmansrullor (volym D VI:4) och Båtsmanskontrakt (volym E II:1), vilket allt finns på Krigsarkivet i Stockholm)

Not 16: På Krigsarkivet i Stockholm finns under Karlskrona station: Södra Hallands båtsmanskompani, volymerna E IV:2, E IX:4 och E II.1 nedanstående att hämta: Kunskapsrulla 1859-1895: uppslag för nr 99 Skärström (flera personer) Båtsmansrulla för nr 99 Skärström: (Oskar Emanuel Knall 1882-1887) Kompanirulla 1875-1888: uppslag för nr 99 Skärström (flera personer) För termer och utbildning vid Flottans stationer vid denna tid, se "Ledning för undervisningen uti sjömanskap i exercisskolan", utgiven 1871, och "Undervisning för manskapet vid Flottan" , delarna 1-3, utgivna 1881-1882.

Not 17: Generalmönsterrullor 1884 och 1889 för Södra Hallands Båtsmanskompani finns på Landsarkivet i Lund, under Hallands Länstyrelses landskontor, volymerna G I cb: 7-8. Det bör observeras att generalmönsterrullorna för Hallands Södra och Norra båtsmanskompanier i landskontoret vid denna tid upprättades vart femte år. Rullorna har i landskontoret använts som liggare och påteckningar har gjorts. Vidare har man aktualiserat rullorna genom att bilägga nytillkomna båtsmäns kontrakt vid framsidespärmarna. Enligt författning 1841 skulle generalmönsterherren senast en månad efter mönstringen "tillställa Förvaltningen av Sjöärendena (Amiralitetskollegiets efterträdare) ett exemplar av Mönster-Rullorna, ett annat exemplar lemnas till Befälhavaren å Stationen, och det tredje till Compagnie-Chefen; hvar förutan då mönstring skett med Båtsmanshållet, Landshöfdingen i orten undfår ett exemplar af Rullorna, att i Lands-Contoret förvaras." (S.W. Gynther: Författningssamling för Kongl Maj:ts flotta: IV, 1854, sid 33)

Not 18: Husförhörslängd 1882-1897 för Halmstads stadsförsamling, volym A I: 46, sid 1192, Landsarkivet i Lund.

Not 19: Emigrationsutredningen, Bilaga V: Bygdestatistik (av Gustaf Sundbärg), sid 114 och följande, utgiven 1910.

Not 20: Emigrationsutredningen, Bilaga XVII: Utdrag ur inkomna utlåtanden, sid 158 och följande, utgiven 1909. (Inkommen skrivelse 1908-07-15 från Årstads pastorat)

Not 21: Brev 1882-04-05 från nr 106 Kullberg till Kompanichefen. Detta finns i "Ankomna handlingar" på Krigsarkivet i Stockholm, Karlskrona station, Södra Hallands Båtsmanskompani, volym F I: 2.

Not 22: En uppsats: "Att inventera båtsmanstorp (1800-talets senare hälft) : Antikvariska källor och problem", avses att publiceras av författaren i nummer av Ale 1982. (Kopia kan beställas från Krigsarkivet i Stockholm, anmärkning av BW)

Not 23: Vid Linköpings Universitets historiska institution undersöker Göran Göransson den sociala strukturen m m i ett indelt kompani i Östergötland vid tidpunkten för värnpliktens införande vid 1900-talets början. Det är med spänning man ser fram mot resultaten av en undersökning baserad på det angivna materialet.

 

Avskrift av del av rotebåtsmanskontrakt med båtsman nr 99 Skärström

Kontrakt
Vi rotehållare hafva öfverenskommit med ynglingen Oscar Emanuel Knall att han skall tjena som båtsman vid Södra Hallands Kompani för Wårt Wakanta Nr 99 Schärström mot följande löneförmåner som betalas efter Markegångs taxan, med helften den 1 oktober och helften den 1 april.

 

Kontant lön 4 kronor

Wedbrand enligt Markegångs taxan

Hushyra enligt Markegångs taxan

Mulbete 10 kronor

2 tunnor Råg enligt Markegångs taxan

60 Lispund Hö enligt Markegångs taxan

60 Lispund Halm enligt Markegångs taxan

Rotehus skola uppföras och jord tilldelas båtsman efter laga utsyning.

Kronokläder och s. k. småpersedlar betalas av Roten.

 

Wreninge den 21 juni 1882
Underskrivet av inte mindre än 25 rotebönder. Originalkontraktet finns i Krigsarkivet i Stockholm.

 

Avskrift brev från Rotebönderna

Till Kongl. Maj:ts. Befallningshavande i Hallands län.
Som vår båtsman N:o 99 Skärström vid Södra Hallands kompani rymt från roten, och numret därigenom blifvit vakant, få vi på grund af Kongl. Kungörelsen den 18 sistlidne November härmed ödmjukast anmäla vårt nummer till vakanssättning, för att undgå upprättande af ny båtsman.

 

 

Amböke, Wrenninge och Björsgård eller N:o 3 Fjellgime i Enslöfs socken den 24 Februari 1888.
Bengt Håkansson Rotemästare.
Anders Jönsson, Amböke.
Sven Håkansson, Amböke.
Peter Hansson, Amböke.
Sven Bengtsson, Amböke.
Alexander Bengtsson, Amböke.
Bengt Svensson, Amböke.
Jöns Jönsson, Amböke.
Magnus Johansson, Fjellgime.
Magnus Larsson, Fjellgime.
Sven Cristiansson, Fjellgime.
Alexander Andreasson, Fjellgime.
Bengt Erik Svensson, Wrenninge.
Alexander Johan Larsson, Wrenninge.
Lars Magnus Johansson, Wrenninge.

 


Till Konungens Befallningshafvande i Hallands län.
Resolution
Konungens Befallningshafvande har, efter granskning af handlingerne i ärendet, funnit skäligt bifalla ansökningen, i föjd varaf roten N:o 99 Skärström vid Södra Hallands båtsmanskompani må sättas på vakans i enlighet med de bestämmelser och under de vilkor Kongl. kungörelsen den 13 Juli 1887 stadgar.
Halmstads slott i Landskontoret den 29 Mars 1888.
C. Nordenfalk Gustav Lindgren
Återställande Konungens Befallningshafvandes denna dag meddelade resolution, tecknad å en del rotehållares för roten N:o 99 vid Södra Hallands båtsmanskompani ansökan om sagde rotes vakanssättning, få vi vördsammast meddela, att sökandena, som äro egare till 1 och 241/480 mantal, ega delaktighet till mer än hälften uti ifrågavarande rote.
Laholms fögderis Kronofogde- och Häradsskrivarekontor den 28 Mars 1888.

K. Sundin N. O. Samuelsson