Medlemsportalen

Medlemsportal

Digitalt sökbara avskrifter av kyrkoböckerna i Halland, 

födda, vigda och döda från 1600-talet till 1900-talet.

Digitalt sökbart register till Halländska bouppteckningar.

 Besök sidan.

 

 

 

Facebook

Facebook

logga släktforskardagarna FINAL RGB

Halländska socknar - Veinge

av Bertil Nilsson, Veinge

 

Veinge och Tjärby har varit pastorat sedan urminnes tider, men 1998 blev de en församling som heter Veinge-Tjärby församling. Jag kommer här att skriva om gamla Veinge.

 

Kyrkan i Veinge är sedan 1100-talet, den är ca 800 år. Det blir ungefär 25 generationer som levt och dött under den tiden. Tanken svindlar när man tänker på alla dessa människor som under den tiden haft kyrkan som samlingsplats.

 

Under denna tid har kyrkan förändrats en del, men grundmurarna är desamma. Om kyrkan byggdes med torn från början vet jag inte, men i ett domstolsprotokoll 1699 är det ett krav från Pål Svensson i Vessinge, att hans fader Sven Hansson som 1674 byggt ett torn till Veinge kyrka och därför skulle erhålla 300 daler i arbetslön. Veinge församling har endast betalat 55 daler och vägrade att betala mer på grund av att tornet rasat 1692 och det fick byggas ett nytt torn 1693. Pål Svensson ansåg att det inte var något fel på tornbygget, utan att det hade rasat genom tordön (åskslag). Rätten ansåg att Pål Svenssons krav på Veinge församling skulle godkännas.

 

På 1750-talet under Lars Kjerulfs tid gjordes en större reparation av kyrkan. Den gamla altartavlan såldes till Borås men hamnade till sist i Steninge och i dag räknas den som en av de vackraste i Halland. En ny altartavla av J.J. Beckman från Göteborg inköptes. Predikstolen såldes till Ysby, finns kvar där och räknas som en riktig klenod.

 

Veinge förlorade mycket på bytet, men vi skall inte klandra de personer som utförde försäljningen. De ville säkert det bästa för kyrkan, men vördnaden för det gamla var inte densamma som nu.

 

Den sista stora reparationen av kyrkan var på 1950-talet. Då togs altartavlan bort och ersattes av ett stort kors av guld. Den gamla altartavlan placerades i sakristian så att den finns kvar. Människan är konservativ, när det blir en förändring så tycker man att det gamla var bättre.

 

Veinge kyrka återinvigdes 1960 men många församlingsbor var missbelåtna. De tyckte att kyrkan blivit förstörd. Nu har det gått några år och jag tror de flesta som idag besöker kyrkan tycker att den är vacker.

 

På 1850-talet var det på förslag om att bygga en ny kyrka i Veinge. Församlingen växte och alla fick inte plats i den gamla kyrkan. Man föreslog att den gamla skulle rivas och en ny kyrka skulle byggas norr om landsvägen. Folket i skogsbygden kom med förslag om att bygga ett kapell i Mästocka. Många hade 1,5 mil till Veinge och ville ha kortare kyrkväg. Efter många utredningar beslöts det att bygga ett kapell i Mästocka vilket var klart för invigning 1878.

 

Genom detta beslut räddades Veinge gamla medeltidskyrka från att rivas.

 

Skolväsendet i Veinge

Vid sockenstämman i Veinge den 1 augusti 1802 framförde Prosten Johan Didric Alsing att han skulle skänka en tomt för ett skolbygge, vidare skulle han betala arbetslönen för skolbygget, men sockenmännen skall skaffa allt material till bygget. Till att avlöna lärare och till underhåll av skolan skänkte Alsing ett hemman Nr 4 i Daggarp, Tjärby.

 

Det var frid och fröjd, sockenmännen tackade Alsing för den stora gåvan. När så folket kom hem och började tala med varandra, då blev det en annan mening. De ansåg att det var onödigt att skicka barnen i skola. Alla fick lära sig att läsa genom undervisning i hemmet. Barnen behövdes hemma för att hjälpa till på jordbruken. Sockenmännen blev överens om att vid nästa sockenstämma avsäga sig gåvan. Vid nästa sockenstämma blev det beslutat att inte mottaga gåvan från Alsing till ett skolbygge. Prosten Alsing blev säkert mycket besviken, men han införde gåvan i sitt testamente. När Alsing dog år 1814 bråkade fortfarande församlingsborna och skolan började inte att byggas förrän 1830.

 

Den första examen hölls 1832 och den sista 1963. Då var det Sveriges äldsta i bruk varande skola. Det kan nämnas att lärare var Sven Gustaf Holmdahl, anfader till den kända Holmdahls släkten.

 

Det var den borgerliga kommunen som var huvudman för skolan och när den lades ner skänkte man byggnaden till Veinge pastorat som byggde om den till ett församlingshem. Byggnaden har blivit ombyggd ett par gånger och är nu den enda samlingslokal som finns på orten.

 

När folkskolestadgan kom 1842, var det krav på minst en skola i varje socken. Då ville folket i Tjärby ha en egen skola men sockenmännen i Veinge vägrade att medverka till ett skolbygge där. Det dröjde till år 1863 innan Tjärby fick en skola, Veinge fick då släppa till en del pengar av Alsings skolfond. Tiderna ändrades och på 1870-talet byggdes flera småskolor uti byarna. Skolan i Mästocka började bli gammal och det byggdes en modern skola samt bostad för två lärare, året var 1950, men redan 1967 lades den ner.

 

Veinge och Tjärby blev en storkommun 1951, stationssamhället som tidigare varit delat på två kommuner blev nu en. Det beslöts nu att bygga skolor i Veinge stationssamhälle och all undervisning bedrivs nu där och eleverna transporteras dit med bil eller buss.

 

Prosten Alsing var långt före sin tid, men den utvecklingen kunde han nog inte ana.

 

Handelsskola i Öringe

Det var F. G. Wurmb som 1785 startade en internatskola i Öringe. Wurmb kom från Tyskland och hade där tidigare drivit en handelsskola. Han lät bygga bostäder för lärare och elever. Eleverna skulle utbildas till fullgoda köpmän och undervisningen skulle varvas med teori och praktik så att den utexaminerade eleven skulle kunna driva en framgångsrik handel på olika platser i världen. De skulle undervisas i fyra språk, engelska, tyska, franska och holländska samt i en rad handelsämnen, varukännedom, geografi m.m.

 

Man skulle ta in 50 elever om året men meningen var att eleverna skulle ökas till 100 om året. På skolan bodde 3 elever i varje rum, matordningen var 3 måltider om dagen. År 1787 trycktes informationsskrifter om skolan på både svenska och franska, meningen var att locka elever från utlandet till skolan. Framtiden såg lysande ut, men det blev ett hastigt slut. År 1788 dog Wurmb i gulsot endast 57 år gammal. Det fanns ingen som kunde fortsätta detta verk, men minnet av de stora skolplanerna lever fortfarande kvar i bygden.

 

Veinge Hembygdsförening

Redan år 1926 startades Veinge Hembygdsförening och den förste ordföranden blev kommunalordföranden Ludvig Jönsson, Veinge by. Ludvig Jönsson och Prosten Andersson lyckades på kort tid samla in många gamla saker. Prosten ordnade så att hembygdsföreningen fick inreda och använda mellanskolans vind till museum, men den lokalen blev snart för liten. Då fick föreningen hyra en lokal av Lars L. Jönsson i Veinge By.

 

När Alsingska skolan i Veinge byggdes om till församlingshem, blev där en uthusbyggnad överflödig och denna fick nu hembygdsföreningen lov att bygga om till ett museum.

 

Hembygdsföreningens samlingar växte och föreningen blev åter trångbodd. Styrelsen beslöt då att bygga ett hus i närheten av det gamla museet. Leif Henryssons dödsbo skänkte en stor tomt med bra läge i Veinge by och där byggdes det nya museet. Genom att firmor på orten skänkte stora gåvor och medlemmarna ställde upp med arbetskraft kunde föreningen bygga det nya museet.

 

Förningen har låtit trycka en sockenbok "Veinge och Tjärby genom sekler". Författaren var journalisten Ivar Knutsson. Föreningen har även gett ut en avskrift av Veinge och Tjärby kyrkoböcker och dessa är till stor hjälp för alla släktforskare i trakten.

 

Gamla släkter i Öringe

Det finns två släkter i Öringe som satt min fantasi i rörelse nämligen Kiörning och Dune. Båda kom till Öringe i mitten av 1500-talet, men var kom de ifrån? Genom forskning har jag lyckats att lösa en del av det okända. Namnet Kiörning försvinner efter etthundra år, men släkten var kvar på Öringe Nr 3 i etthundrafemtio år. Den sista av släkten var riksdagsmannen Hans Mattsson som var den femte generationen Kiörning och gift med Margareta Persdotter-Dune. Hans Mattsson drunknade i Brostorpsån 1691. Eftersom han drunknade blev det en utredning av häradsrätten och i deras protokoll finns det mycket skrivet om olyckan. Hans Mattsson efterlämnade änkan Margareta och två barn , Matts och Ingejerd. Efter dottern finns fortfarande släktingar kvar i Veinge. Enligt okontrollerade uppgifter skall släkten ha invandrat från Finland.

 

Släkten Dune kom till Öringe Nr 5 i mitten på 1500-talet. Namnet Dune blev borta i början på 1700-talet. Släkten finns fortfarande kvar på Öringe Nr 5 för gården har gått i arv från far till son eller dotter sedan 1581. Den nuvarande ägaren Nils Arne Lundgren är i trettonde led efter Sven Mogens Dune som finns i 1581 års jordebok.

 

Jag har alltid undrat över hur denna släkt kom till Öringe. Enligt forskning var släkten Dune en gammal frälsesläkt av livlänskt ursprung med anor från "Svärdsriddarorden" som grundades 1202 och sammanslogs 1237 med "Tyska orden" men denna upphörde 1561. Krigen gick hårt åt frälsesläkterna och i slutet av 1400-talet kom den förste av släkten Dune till Danmark och bosatte sig runt Skälderviken i Skåne. Sedan flyttade en del upp till Halmstad och Öringe.

 

Namnet Dune försvinner överallt i början på 1700-talet och man kan undra om namnet påminner för mycket om den danska tiden och att de nu vill räknas som fullgoda svenskar. Fastän att namnet försvinner finns släkten kvar.

 

 

Ur Hallands Landsbeskrivning 1729, Laholms fögderi

sid. 54-55.

 

Kyrckian står på Cronoägor, är grundmurat, och täckt med Bly på Kyrckian, och Spån på Tornet, som är wäl wid macht hållen. Kyrckians inkomster bel. åhrlig Ränta 36 Dlr 31 ½ s. Smt som till en del efter Jordeboken för utfört är, och widare wid Fögderiets slut af Kyrckio Inspectorens förtechning utwisas.

 

Kyrckiotionden fås af wist åhrl. efter åhrswexten, och bel. af föromrörde med Öfwermål Råg 16 T. 4 s. 7 2/3 k. Korn 18 T 7 kr. Hafre 6 T. 5 s. 1 kr. Inga Sochne allmenr. Skougar så Bok som Eeke med Surskoug, samfelt till Crono och Frelse, och något enskijlt til Crono som före omrört är, och nedan wid Fögderiets slut af Heijderidarens Förtechning utwisas, sammal. enskijlt Skoug til Frälsehemmanet Kårarp. Intet Berg el. andra merckwerdr finnes som kunnigt är, el. är på et Berg wid Wessinge Rättare plats.

 

Igenom Sochnen löper 2ne Strömmar, som kallas Wesinge åhn och Öringe åhn, och fiskas något laxöringar uti Öringe åhn wid wattuflod, men inga Perlefiskerier, el. några Insiöar med ringa fiske af åtskilligt slag, widare är en Kella utj Bölarpe Engar, hwarest berättas waret et Capell tilförne. Sochnen består af Slätbögd 2/3 och Skogsbögd 1/3, som är til endel fruchtbar, men merendels mager.

 

Bönderne måste åhrl. kiöpa til deras nähring och handtering af stederne och Wtrikes, Wll- Ljnn- Salt- och Tobak, hwaremot de hafwa at försälia ringa wäfnat af Walmar och Blaggarn, som här allenast tilwärkas, och ringa förslår til Skatterne och Spannemål, som mestadels måst kiöpa. Hushåldningen består allenast deraf at Bonden skiöter sin Åcker och Eng, och hustrun uparbetar föromrörde Linn och Wll.

 

I Sochnen är boende Hr Lieutnant Lind i Wessinge Mölla, Förre Crono Befallningsman Jacob F. Ellert i Wessinge, eliest är här 1 Sochnesko-makare, och 1 Sochneskreddare. Giestgifweriet är indraget, emedl. hålles til de resande 27 par hästar at skiutsa, af Crono hemn Bölarp och Skougaby. Intet Hospital el. Siukstufwa i Sochnen, utan de oferdige och wanföre uppehålla sig med tiggande. Trenne Stråkwägar genom Sochnen Marckareds wägen emot Knäred ½ mijl, Smålandswägen emot Wrå 2½ mijl, Ahlslöfs wägen ¾ mijl, som Sochnens Inwånare alla, utom åtskillige små Kiörewägar, iemte 4 Broar, tilkomma at rödia och wid mact hålla. För öfrigt gränsar Sochnen i Öster til Småland. I Söder til Laholm Sochen. I wester til Tierby Sochen, och i norr til Tönnersiö Sochen.

 

Veinge kyrka

Troligen från 1100- eller 1200-talet. Uppförd av stora granitblock över en meter tjocka väggar; vitrappad ut- och invändigt. Ursprungligen romansk anläggning. Vapenhuset, ett litet utbygge vid långhusets sydsida omedelbart intill tornet, samt en mitt emot belägen, ännu större utbyggnad för kyrkobesökande nedrevos 1887, då två korsarmar uppfördes intill korpartiet. Halvrund absid, nu sakristia. Vackra tegelvalv. Korfönster av olikfärgat katedralglas, ordnat till vackert mönster. Triumfbåge.

 

Altaruppsats utgöres av ett krucifix mot den heliga staden som bakgrund; krucifixet flankeras av skulpturer av Jungfru Maria och Johannes. Å altardisken 2 gamla ljusstakar, gjorda i Stralsund, samt en 7-armad kandelaber. Nattvardskärl av silver; mycket vacker vinkanna i drivet arbete och med trähandtag; 3 mässkrudar: en i svart och silver, från 1840, en i violett och guld, en i vitt (siden) och guld. Stor romansk dopfunt i granit med flätornament kring övre kanten.

 

Predikstol med träskulpturer av evangelisterna; ny baldakin från 1913, å vilken från den gamla överflyttats en skulptur (Lammet med segerfana). 19-stämmig orgel, renoverad 1912 av Magnusson, Göteborg. Brudkrona, gemensam för Veinge och Tjärby, från 1921. I tornet 2 klockor, den större från 1739, den mindre från 1733 med inskription. Tornur, konstruerat av Linderoth, Stockholm. – Grundstenar ännu kvar efter ett hednatempel, "Kapellet" med offerkälla, där man ännu på 1800-talet varje midsommarafton samlades till predikan och offer. John Jacobsson, Hallands kyrkor i ord och bild 1932 sid. 86.